New York - New York. 2010

Nu har vi gjort det, kört ett varv runt USA!!! Körde in på Manhattan klockan 14:00 idag måndag, 30 grader varmt och sol (prognosen sa 25 grader och regn). Vilken känsla. Två års planering landade i ett enda ögonblick i hörnet av 58:e gatan och 5:e Avenyn. Åkte in till Manhattan via Lincoln Tunnel. Vi startade förmiddagen från Harrington, en liten stad utanför Dover, Delaware. Tog därefter New Jersey Turnpike till New York.

För alla er som flyger SAS till/från New York så är det motorvägen som går parallelt med landningsbanan (IKEA ligger även där).

Vi har nu redan lämnat Manhattan och befinner oss utanför New Haven, Connecticut.

På vägen ut ur NYC så överhettade Håkans Motorcykel så vi var tvugna att stå still ett tag precis vid George Washington Bridge. Trafiksituationen är hel absurd vid rusningstid. Fullständig infarkt. 10-12 filer åt varje håll och det står ändå still…

I morgon åker vi till Lenox ca: 2 timmar väster om Boston för att hälsa på våra vänner Scott och Stephanie. Därefter åker vi vidare till Cape Cod och tillbringar sedan helgen i Boston hos Paul och Faith. Vår resa är absolut inte slut även om varvet är klart. Vi har ännu många mil att köra. I dag om en vecka lämnar vi motorcyklarna utanför Kennedy Airport för vidare transport till Sverige.

Vi kommer att fortsätta att skriva och lägga upp bilder tills dess att motorcyklarna är lämnade för transport. Så fram till den 10:e får ni stå ut med våra inlägg, det finns fortfarande fantastiska vägar att köra och fantastiska saker att se!

Vi funderade på att stanna kvar i Cape Hatteras. Vi tyckte båda att det var ett fantastiskt ställe att vara på. Men… regn och stränder blandat med camping är ingen bra kombiation. Redan på natten började det regna och vi bestämde oss på morgonen när vi bara såg jämnt grå himmel. Enligt prognoserna skulle det vara bättre norrut.

På vägen passerade vi Kitty Hawk, platsen där Bröderna Wright flög för första gången.

Vi hittade en rolig skylt, igen. Den här satt vid entredörren till utsällningen vid Kitty Hawk.

Vi for vidare norrut,

“Vi tar Cheesapeake Bay Bridge, borde vara vackert”. Så här såg det ut.

Prognoserna hade 110% fel!

Vi har kört hela dagen norrut, i ihållande regn. Just nu i Dover, Delaware ca 25 mil söder om NYC. Trötta med hela rummet som ett torkskåp.

Lämnade Willmington, South Carolina vid 8-tiden för att hinna till färjan på Cedar Island mot Ocracoke North Carolina. Färjan tog 2,5 timmar och Henriette passade på att vila under överresan. För att komma till Cape Hatteras krävdes en färja till.

Här på Cape Hatteras tältar vi och vi trivs! Cape Hatteras blev aktuellt för oss när vi för ca 1 år sedan såg filmen “nätterna i Rodanthe” som är inspelad just här, vi återkommer till detta. Rickard Gere och Diane Lane har huvudrollerna i denna film.

I morse vaknade vi vid 7-tiden och begav oss iväg på en nästan 3 timmar lång promenad längs stranden. För er som inte varit här så kallas även Cape Hatteras för Outer Banks. Cape Hatteras är en nationalpark, en sandbank, som på sin bredaste del är ca: 400 meter och ca: 1 00 kilometer lång. Bifogar lite bilder från imorse.

“The fishing pier” i Rodanthe byggdes på 40-talet men det är inte den pir som står där idag. Vid varje större storm har piren fått byggas om vilket säker har skett en 20-tal gånger. Ägarinnan berättade att den inte längre kan försäkras i USA utan försäkringen är tecknad via Lloyds. I pirens butik kan du hitta allt som har med fiske att göra plus allt annat också, den får begreppet lanthandel att blekna. Vi åt vår frukost ute på piren, inhandlad i “pirbutiken”, fråga oss inte vad vi åt! För att återkomma till filmen “Nätterna i Rodanthe” så är många scener inspelade just på och omkring piren.

Vi hade några bilder till men nu är “dom finniga 15-åringarna” i gång igen!

Vi har ännu inte bestämt oss om vi lämnar Cape Hatteras i morgon eller inte, det bestämmer vi när vi vaknar!

Lämnade Savannah vid 9-tiden på morgonen. Vi var överens om att vi ville hitta en av många plantage på vägen. Till sist hittade vi Hampton plantation i South Carolina. Många av plantagen odlade bomull men Hamptons odlade ris. En grusväg tog oss till detta Mansion och vi var helt ensamma på denna plats. Det kändes overligt att vi kunde vandra omkring här utan en enda människa i sikte. Temperaturen var upp mot 40 grader och det var en hel del mygg i området. Vi tillbringade ca 1 timma här men tänk på alla de slavar som inte hade något alternativ.

Historien säger att frun i huset ville såga ner ned stora eken framför bostaden men George Washington var på besök och fick frun i huset på andra tankar, året var 1791 och eken står fortfarande kvar.

För att undvika att det stora huset brann ner byggde man bla köket i en fastighet brevid.

Det stora huset hade en enorm altan vilken vi utnyttjade för att komma bort från solen.

Eftersom vi ville komma upp till Wilmington innan mörkret och för att det inte skulle bli så stressat mot färjan till Cape Hatteras (dagen efter) så körde vi förbi Myrtle Beach.

Vår ursprungliga tanke var att övernatta här (nostalgi, vi var i Myrtle Beach för mer än 25 år sedan). Väl i Myrtle Beach stannade vi på Friendly´s för en glass. Det var så varmt att vi bytte om på parkeringsplatsen. Allt var blött av svett.

Upp på motorcyklarna igen och 30 minuter senare ser det ut så här.

Dålig kapacitet i nätverket. Bor på camping i Cape Hatteras. Antar att varenda 15 åring sitter och spelar dataspel i alla dessa motorhome som är här. Ingen respekt för vanligt folk som vill ladda upp lite bilder.

Kommer mer imorgon. ( När alla finniga 15 åringar sover…..)

Angående varningen i går kväll så gick Henriette ut med kameran:

Total körsträcka: 9 760 km.

I dag har vi turistat hela dagen i den gamla delen av Savannah. Vi bor ca 15 minuter utanför stan så imorse tog vi en motorcykel in. Värmen kvarstår 38 grader plus en luftfuktighet som är OTROLIG.

Savannah har en äldre stadsdel (Historic district) där det äldsta, fortfarande existerande, huset är från 1753. Tänk, här i Savannah byggde man upp en stadsdel redan från mitten av 1700-talet medan det skulle ta ytterligare mer än 120 år innan det blev “ordning och reda” i ex Deadwood, South Dakota.

Den förste mannen på månen, 1969, var som vi alla vet från USA vilket gör att man blir något fundersam när man ser hur man i Savannah (och i många andra delar av USA) har löst sina elinstallationer, skillanden mellan högsta och lägsta nivå är stor.

Bifogar några bilder från “gamla stan”

Vi spenderade lite tid i Colonial Park som tidigare varit en kyrkogård under åren 1750-1853.

Här kan man nästan höra det klassiska “calling all cars”!

Idag har vi korsat Georgia.

Intressant och varmt. Vi tog bakvägar hela dagen, även de mindre. Vi hamnade på ställen där vi tyvärr kände oss begränsade till att ta upp kameran. Men vi känner sympati med de som inte har något alternativ till att bo just där.

Mitt ute i ingenting…

Håkan Falck, vi hittade en gammal järnvägsstation!

Vi hade en bra dag. Riktigt varmt igen(+42 C), hög luftfuktighet, extrem svettning och intessanta intryck.

Vi rundade av dagen med ett riktigt ösregn. De sista 15 kilometrarna så träffades vi att ett ordentligt vattenfall. Det värsta vi hittills upplevt.. Som tur är så ändrar sig vädret fort. Efter en vänstersväng så upphörde regnet. Vi hann i alla fall bli riktigt blöta.

Hittade ett hotell, får upp allting på rummet, solen skiner, då bryts TV sändning av det här

Som sagt, vädret skiftar fort. Imorgon är vi turister i Savannah, Georgia.

Vi åkte imorse från New Orleans mot Tallahasse, Florida. Vi fick sällskap av John och Lyn en bra bit på vägen, nästan till Biloxi, Mississippi.

Sedan följde vi kusten ända till Pesacola. Det vi såg var tragiskt. Inte en människa på stränderna, hela Mississippi:s kustlinje var helt öde.

Man har precis repat sig från Katrina för 5 år sedan som i stort sett tog bort all bebyggelse längs kusten. Nu så kommer oljan istället. Vi tog en diskussion med en restaurangägare längs kusten. Han hade redan räknat bort det här året och planerade för nästa, om han finns kvar.

Han var dessutom väldigt besviken på media som blåst upp katatstrofen till onödigt stora proportioner, enligt honom. Vilket som, det var tomt på stränderna, tomt på restaurangerna, tomt på hotellen och inte mycket människor i rörelse.

Som näringsidkare så gör man vad man kan för att rädda upp resultatet!

Människor eller inte, Mississippi:s kusträcka var mycket positiv. Hit kan man definitivt åka tillbaka i framtiden. Fantastiska långa stränder med mjölliknande vit sand så långt ögat når.

En hel dag på motorcykel i bastuliknande luftfuktighet är något alla borde prova på, speciellt de som sysslar med självplågeri och självömkan. Mycket vatten går det åt och man svettas konstant och rakt igenom allt man har på sig. Intressant upplevelse. Kanske kan finländare vara mer lämpade för detta än svenskar?

Precis på delsatsgränsen mellan Mississippi och Alabama låg Black Water Saloon. Tyvärr inte en överlevare, vi hade gärna gått in där om den fortfarande varit i drift.

Idag bev det en faslig massa delstater: Louisiana, Mississippi, Alabama och Florida. Siktar på Savannah, Georgia imorgon.

Övernattning i Chattahoochee blev fältmässig och synnerligen varm med hög luftfuktighet. Vi la oss sist (enda tältet på campingplatsen) och gick upp först…