New York - New York. 2010

Har just landat i Barstow, Californien. Kört halva dagen i Mojave öknen. +44,5 grader var toppnoteringen.

Carola Ölmhagen sa att huvudet känns som ett kokt ägg i hjälmen. Japp, så är det. Samt resten av kroppen. Man svettas på ställen man inte trodde hade svettkörtlar på. Ni vill inte veta…

Vi gick ned på 30-40 minuters intervall på vätska, det var så in i he…e varmt. Men man kan inte låta bli att hänföras av landskapet och vidderna. Det är mäktigt.

Vi passerade Edwards AFB (Air Force Base). Här var Chuck Yeager den första människa att passera ljudvallen. På samma sätt som Bonneville Salt Flats så har vi igen varit på en plats där människan testat gränsen av sin förmåga.

Vi körde 110 km/h, ingen ljudbang.?!. Långsammare än 110 var inte att tänka på eftersom det enbart höjde värmen. För första gången var det skönare med stängt visir efersom som luften som träffar bara värmer, inte kyler.

När Henriette parkerade sin motorcykel utanför hotellet så skönk stödet ned i asfalten. Vi hoppas att cyklarna fortfarande står upprätta imorgon bitti.

Tidig start mot Las Vegas imorgon.

Central Coast region är USA:s snabbast växande vinproducerande region.

Här görs viner av god kvalite av de flesta förekommande vanliga druvor. Naturligtvis är Zinfandel en av de vanligast förekommande, Chardonnay likaså. Men vi provade även Merlot och Cabernet och fann dem riktgit bra. Packningen tillåter bara 1 flaska var att ta hem. Henriette valde en Chardonnay från Eberle Wineries. Vanligtvis skyr Henriette Chardonnay som pesten, men här hittade hon ett vin som inte alls påminde om de ekdränkta viner hon inte alls gillar.

Håkan lyckades snappa upp en Pinot Noir från Winward Wineries. Det var ett sådant där vin som bara inte kan passeras. Dagen var mycket lyckad.

Det är roligt att åka runt och prova vin. De flesta vingårdar erbjuder provning och prislappen ligger på 5 $ för 5-6 oilka viner. Sedan är det bara att sätta igång. Som svensk så provar man surplar, gurglar, snurra det i munnen, och spottar sedan ut. Vi kör ju! Här ser man 3-4 glas vin för en vuxen man som en rimlig konsumtion. Kulturkrock!!

Vi valde vingårdar som var familjeägda med lägre produktion än de större massproducerande enheterna. Det ger en trevligare atmosfär och gemytligare anläggningar. Man kommer själva produktionen mycket närmare.

Vi avslutade vår minisemester i Paso Robles med trevlig middag och lokala viner.

Bifogar teambild.

Vi ligger still i Paso Robles några dagar. Det är planerat sedan länge med våra respektive jobb så det är inga konstigheter. När resultaten sedan dessutom är bra så känns det inte särskilt betungande.

Vi har 9 timmars tidskillnad mot Sverige så man får hoppa upp tidigt, tidigt. Sedan är man däremot klar innan lunch. Intressant koncept. Man kanske skulle omlokalisera hit, ha liknande tider som tidningsbuden och sedan resten av dagen fri. Tanken svindlar.

Vi har haft riktigt bra dagar här. Vi ar också fuskat genom att vi hyrde en bil så vi kunde ta oss ned till Pismo Beach och se solnedgången och äta middag på stranden. För den som inte varit i Pismo Beach så kan vi varmt rekommendera hela det området. Lägg det i listan över platser att åka till. Anlednigen till bilhyran var att vi inte vill köra motorcykel när det är mörkt. Här varnar man till och med för björnövergångar och viltstängsel är ett okänt begrepp.

Imorgon checkar vi ut och åker mot Las Vegas. Vi övernattar i Barstow och kommer att vara i Las Vegas på Lördag. 3 dagar där med vänner som flyger in. Sedan vidare mot Flagstaff och därefter Monument Valley. Så ser den närmaste tiden ut. Vi kommer att korsa Mojave öknen på Lördag. Där är det just nu varmast i USA med temperaturer på mellan 45 -50 grader. Vi startar vid soluppgången så vi undviker den värsat hettan…hoppas vi. Mycket vatten och täta vätskekontroller så ska det nog gå bra.

Vi ska testa lite viner idag, det är fullt med vingårdar i det här området. Packningen tillåter ingenting men om vi slänger något så får 1 flaska per person plats. Vad ska vi kasta?

Vi bifogar lite bilder från vår minisemester i Paso Robles. Hoppas det kan inspirera någon att åka hit, det är värt en resa.

God morgon till våra “mesta” läsare!

I morse gick vi upp klockan sex (ja vi har semester). Håkan jobbade mot Stockholm och Henriette gick ner till gymmet. Vid åtta tiden åkte vi österut mot Sequoia National Park, platsen för världens äldsta träd och världens störsa träd i volym.

Redwood är högre men inte volymmässigt, dessutom är det äldsta Redwoodträdet endast 2 000 år gammalt att jämföra med Sequoia som är 3 000 år gammalt.

Naturligtvis körde vi Lombard Street innan vi lämnade San Francisco i söndags morse!

Idag slutar färden i Paso Robles.

Starten däremot går i Santa Margarita. Börjar med tidig frukost.

Innan vi åkte vidare så tog vi en morgonpromenad och hittade ett fantastiskt landskap precis runt hörnet, Lake Santa Margarita.

Dessutom är det alltid roligt att se den demokratiska processen i full funktion. Här är man inte särskilt rädd för att visa sin tillhörighet eller vart ens sympatier finns.

Dagen till ära, efter ankomst till Paso Robles, var det dags för tvätt. Vi har servat motorcyklarna, nu var det dags att serva bagaget. Bifogar bild på flyktinglägret i Paso Robles…

Under tiden som tvättmaskiner gick varma så servade vi också oss själva vid poolen.

Vi rundar av dagen med en teambild.

Highway 1

Världens vackraste väg…?

Vi åkte Highway 1 för 20 år sedan. Då lyckades filmen i kameran gå av så vi fick inte en enda bild. Det var innan digitalkameran ens var påtänkt. Nu såg vi fram emot en härlig dag ned längs Stilla Havs kusten.

Från San Francisco kom vi till San Jose. Där sätter vi på oss långkalsonger, det är svinkallt!! 14 grader varmt! Vad f…n?

Biter ihop och fortsätter ned mot kusten.

– ”Det blir bättre ut mot havet”.

Absolut, temperaturen pendlar hela dagen mellan 15 – 20 grader! Molnen ligger på 100 meters höjd och ibland till och med kör man i molnen.

Dagen ned längs Highway 1 var inte vad vi förväntat oss. Inte helt oäven men långt från det vi tänkt oss.

Utanför Hearst Castle så hittade Henriette vägdammet för första gången på resan. Håkan har redan gjort det två gånger. Dvs kraschat/vält. Ingen kroppsskada noterad men packlådan fick ett ärr.

Vi kampade utanför Santa Margarita. 2 mil inåt landet och med ett helt annat väder. Varmt och inte ett moln så långt ögat når. Bara en massa damm.

Charmen med att campa är ju att med 2 motorcyklar så kommer det alltid fram folk och vill snacka. Detta var kvällens gäster.

Killen i röda tröjan, var en s.k Ironbutt (järnarsle). Han kör långt, länge och gärna.

Ironbutt i USA (finns i Sverige också) är en sammanslutning där ”inträdesprovet” är 1 000 miles på 24 timmar (1 600 kilometer). Han tyckte det var lite tunt. Han hade kört kust till kust på 43 timmar. Närmare 5 000 kilometer. Trevliga bekantskaper man gör när man campar.

Till slut så gick alla och lägret enligt fältmässig modell kunde resas med gott resultat.