Black Hills, South Dakota, torsdag 1/7

Fortfarande 3 270 kilometer (vi har idag kört 200 kilometer men de räknas inte)

Idag for vi in i Black Hills National Forrest. Riktigt annorlunda efter att ha kört nästan 600 kilometer ”platt landskap”. Helt plötsligt reser sig berg och skog.

In i National parken och upp mot Mt Rushmoore.

Intressant med Mt Rushmoore. När man som utlänning går omkring och tittar på de här ansiktena som är skulpterade i berget så slås man av en känsla. Det här är en de händelser där en Amerikan hämtar sitt patos för sitt land. I Sverige upplever vi avsaknad av sådant här. Vi koncentrerar oss på det som inte är bra och håller fast vid vårt resonemang. Här noterade vi flera som satt och njöt av känslan av ”att vara” och att vara på den här platsen. Vi noterade också flera föräldrar som lärde sina barn historien om sina presidenter och patriotism. Ibland kan vi tycka att vi skulle behöva lite av det vi såg idag även hemma.

Vi for vidare in i Custer State Park. Här finns en av tre Buffalo-hjordar med genetisk ursprung till de vilda hjordar som for fram över prärien för länge sedan. Man begränsar hjorden till 1 500 djur vilket styrs varje höst då man samlar in all djur för räkning och genomgång.

Vi använder oss av ordet Buffalo men den korrekta termen är North American bison men vi förkortar lite i vårt skrivande.

Vi var lite oroliga då vägarna är kantade av skyltar där man påpekar att Buffalo är farliga djur och man bör hålla avstånd. Vi träffade ett par som dagen innan stått mer eller mindre i en Buffalo-hjord. Stärkta av den diskussionen for vi iväg och kom inte särskilt långt innan vi stötte på de första bufflarna. Mäktiga djur som tar sitt liv med ro. Rätt coola. Står där och tuggar gräs med full vetskap att de kan spinga rakt över dig närhelst de önskar. Håll dock avståndet, detta är vilda djur!

Cuser har även en vild åsnehjord. Rätt benämning är Jackass, eller mulsna. Dessa är släktningar till ett arbetslag mulsnor som efter utfört arbete för många år sedan släpptes vilda. De kallas Begging Burros eftersom de lärt sig att det finns mat i bilarna som kör genom Custer. Totalt trafikstopp uppstår ibland när de är hungriga och bara står mitt i vägen och väntar.

Värmen är klart påtaglig eftersom den ligger på +35 eller mer. Det blir varmt och det går åt mycket vätska för att hålla igång.

Efter Custer State Park så körde vi Needles Highway som visade sig vara en riktig höjdare. ”Alpvägar” blandat med tighta tunnlar för ett fordon i bredd gjorde vägen till en fantastisk upplevelse.

Lång dag så Henriette bjöd Håkan på TGI Fridays vilket hjälpte upp känslan av trötthet.

Sen kväll, imorgon far vi vidare mot Deadwood, då vi skall leta efter rötterna till Wild Bill Hickok och Calamity Jane.

Tjohopp!