Vi åkte imorse från New Orleans mot Tallahasse, Florida. Vi fick sällskap av John och Lyn en bra bit på vägen, nästan till Biloxi, Mississippi.
Sedan följde vi kusten ända till Pesacola. Det vi såg var tragiskt. Inte en människa på stränderna, hela Mississippi:s kustlinje var helt öde.
Man har precis repat sig från Katrina för 5 år sedan som i stort sett tog bort all bebyggelse längs kusten. Nu så kommer oljan istället. Vi tog en diskussion med en restaurangägare längs kusten. Han hade redan räknat bort det här året och planerade för nästa, om han finns kvar.
Han var dessutom väldigt besviken på media som blåst upp katatstrofen till onödigt stora proportioner, enligt honom. Vilket som, det var tomt på stränderna, tomt på restaurangerna, tomt på hotellen och inte mycket människor i rörelse.
Som näringsidkare så gör man vad man kan för att rädda upp resultatet!
Människor eller inte, Mississippi:s kusträcka var mycket positiv. Hit kan man definitivt åka tillbaka i framtiden. Fantastiska långa stränder med mjölliknande vit sand så långt ögat når.
En hel dag på motorcykel i bastuliknande luftfuktighet är något alla borde prova på, speciellt de som sysslar med självplågeri och självömkan. Mycket vatten går det åt och man svettas konstant och rakt igenom allt man har på sig. Intressant upplevelse. Kanske kan finländare vara mer lämpade för detta än svenskar?
Precis på delsatsgränsen mellan Mississippi och Alabama låg Black Water Saloon. Tyvärr inte en överlevare, vi hade gärna gått in där om den fortfarande varit i drift.
Idag bev det en faslig massa delstater: Louisiana, Mississippi, Alabama och Florida. Siktar på Savannah, Georgia imorgon.
Övernattning i Chattahoochee blev fältmässig och synnerligen varm med hög luftfuktighet. Vi la oss sist (enda tältet på campingplatsen) och gick upp först…
